Okej jag kan väl lika gärna publicera mina dumheter, uppenbarligen är det de som är mest populära.

Det är såhär att jag en gång i tiden var ganska lagom fet. Inte lite "rultig", "kompakt" eller "Kinesiska muren-bred". Jag var, lätt uträknat, någonting i stil med ekvatorns omkrets. I dessa deprimerande stadier jag jämt fann mig i så tänkte jag att Nutrilett hade varit toppen. Självdiciplin hade smakat som glaserade äpplen i sockervadd, och förbränning hade varit gudasänt.

Istället för att genomföra denna Nutrilettplan så fann jag den olagliga vägen via dåligt umgäng och dope, spliffs, smack, tjack, brass och sextiotal. Time travel.

Eftersom ekvatorn inte håller uppe byxorna längre så har jag fått använda skärp då och då, och jag har lite dåligt samvete gentemot samhällets lagar och regler, samtidigt som jag fortfarande är nyfiken på Nutrilettet. Jag tvingade min mor att köpa det när hon var full dessutom, så det står 24 Nutrilettpåsar med Intensive pulver i ett skåp i köket.

Idag börjar det. Fikontroll Nutrilett Experiment.

Eftersom jag faktiskt smakat en Letter förut så bestämde jag mig för att blanda ner lite kaffe i smeten. En deciliter vatten, en deciliter kaffe, och en påse pulver. Det ser patetiskt ut. Min frukost, och lunch, i ett jävla glas. Ett halvt jävla glas, med diarrébrun trögflytande smet som smakar mjöl, banan, choklad och sågspån, med en stark touch av kemikalier.

Principen här är inte att jag suktar efter viktnedgång, eftersom jag kan röra armarna så vet jag att jag inte är fet liksom. Nyfikenheten om det fungerar är vad som driver mig. Anyhow, idag väger jag 61 kg. Ifall jag håller Nutriletten i en vecka får ni veta hur det står till då. Självdiciplin är fortfarande inte min grej, och lite sextiotal hade smakat godare.

Det här ska bli spännande.
Fikontroll Experiment 1:1.